”Det var härligt att märka att jag inte var för gammal för att utveckla mig kroppsligt!”

Elsy Olofsson har en energi, glädje och nyfikenhet som smittar av sig – vilket många av hennes kurskamrater på yogalärarutbildningen blivit extra inspirerade av eftersom hon snart fyller 77.

 

Själv är Elsy van vid sig och gör inte så stor affär av sin ålder. När jag ringer upp henne är hon igång med att packa för att resa till Höga kusten och besöka sin bror och svägerska.
– De förväntar att jag ska bada, så det är väl det jag ska göra däruppe, berättar hon glatt.
Elsy har en energi, glädje och nyfikenhet som smittar av sig, vilket många av hennes kurskamrater på yogalärarutbildningen hon avslutade i juni blivit extra inspirerade av eftersom hon snart fyller 77 år.

Elsy berättar:

”Jag har undervisat gympaklasser på Friskis & Svettis i 32 år, jag har varit med sedan starten i min hemstad Kalhäll. Jag leder också en gympagrupp på hjärt- och lungföreningen i Stockholm.

Jag har jobbat på apotek tidigare och gick ett flertal olika utbildningar i friskvård vid sidan om, och det jag lärde mig där ville jag gärna dela med kunderna. När de ville stoppa i sig laxermedel pratade jag gärna med dem om vikten av motion och vatten, det är synd när man inte sköter om sig utan äter medicin i stället.

Tanken på att utbilda mig till yogalärare har legat latent ett tag, det finns en röd tråd med yogan genom mitt liv, flera gånger genom åren har jag sökt mig till kurser och retreats och jag har gått på yoga på Friskis & Svettis då och då. Jag har också varit i Indien för 15 år sedan, jag åkte ensam utan planering och var bland annat på ett ashram i 10 dagar. Jag varvade ner otroligt. Jag hade många positiva upplevelser där, jag blir varm i hjärtat när jag tänker på det. Om jag åker till Indien igen, skulle jag åka för yogan.

Jag är glad att jag vågade hoppa på utbildningen fast jag inte är så van. Jag blev förvånad över att jag kunde utföra vissa asanas så pass bra, yoga är helt annorlunda än gympa. Jag märkte att jag snabbt fick upp min rörlighet, konditionen hade jag redan. För många år sen kunde jag gå ner i brygga från stående och stå på händer, men det var ju länge sen.

Det var inspirerande att märka att jag inte var för gammal för att utveckla mig kroppsligt! Jag vågar faktiskt ta utmaningar mer nu än när jag var yngre, och jag känner mig också motiverad av att jag vill behålla hälsan.

Vi var en underbar grupp med mycket samhörighet, omtanke, värme och kärlek. Det var egentligen fantastiskt att så många kunde trivas så bra med varandra, allihop! Det var en väldigt positiv upplevelse. Det var underbart att vara på retreaten och bara få vakna upp och få både yoga och frukost serverat, det saknar jag nu!

Det var lite sorgligt att skiljas från alla de sköna kurskamraterna och lärarna som har berikat mitt liv, men jag känner mig framför allt så lycklig – utbildningen har gjort en hel del för mig, även för självkänslan.

Jag har åtta yogaböcker som jag köpt tidigare men som känts lite avancerade, dem har jag kunnat läsa nu. Ända sedan vi fick i uppgift att undervisa mellan träffarna på utbildningen har jag haft en liten grupp med 5 deltagare, alla kommer inte varje gång men jag ställer inte in även om bara en kommer. Det är bra för mig att få träna på att undervisa!

Två veckor efter vår examen gick jag en kurs i Yin Yoga, det är ett bra komplement. Jag skulle vilja ha en hathayogaklass och en yinklass varje vecka. Det finns en lokal i mitt hyreshus där de har karate, jag har fått ha yogan där alldeles gratis och har därför kunnat ge donationsklasser.

Det har varit gott att få lite tid att känna in. Men till hösten vill jag börja ta betalt! Jag har så mycket lust att fortsätta gå vidareutbildningar, så jag behöver ta betalt för att ha råd med det.

Som äldre är det skönt för mig att känna mig betydelsefull genom att kunna ge något till andra. Jag går till mina klasser med en önskan om att ge något värdefullt, och samtidigt håller jag mig själv i god form. Att jobba med seniorer är det roligaste, de är ofta så positiva. De tycker det är så skönt att upptäcka glädjen i att röra sig. Jag önskar att många fler ska komma ut ur sina kammare och få igång cirkulationen.

En elev gav mig ett presentkort på blommor 500 kronor, hon sa att hon tyckt att det var så skönt, och att jag har en skön röst. Det blev jag glad över!

Nu tänker jag verkligen hålla fast vid yogan, jag måste ju hålla stilen. Andra ser och påpekar att det lyser lite extra om mig nu, och det känns jätteroligt att höra att min utveckling syns.

Jag får citera Gunde Svan – Ingenting är omöjligt! Man måste våga och inte vara för försiktig, då händer ingenting.”


***

 

Vill du också utbilda dig till Yogalärare? Läs mer här om vår utbildning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *