Forskning om massage – hur fungerar det?

 

 

Här berättar Tobias Sundberg hur dagens forskning om massage går till – inom traditionell, komplementär och integrativ medicin.

 

Forskning om massage är ett ganska nytt påfund. Detta trots att massage och manuella behandlingsmetoder har sitt ursprung i människors traditioner och beprövade erfarenheter sedan tusentals år. Inom forskningen brukar sådana här ursprungliga metoder ofta benämnas som traditionell medicin. Det vill säga behandlingsmetoder som har utvecklats i olika kulturer och regioner i takt med att det området och samhället har utvecklats. Detta kan speglas i att vart man än åker i världen så finns det ofta lokala varianter av massage och manuell terapi.

 

Massage ibland en del av större system

Ibland ingår massage som en av flera delkomponenter i ett större medicinskt behandlingskoncept, ett så kallat traditionellt medicinskt system. Så är det till exempel inom det system som brukar kallas traditionell kinesisk medicin. Där ingår tuina, vilket förenklat är en form av kinesisk massage och manuell terapi, ofta som en av flera terapier. På liknande sätt är det inom ayurveda och andra traditionella medicinska system.

 

Viktigt vara medveten om vad man jämför

Det är viktigt att känna till ursprunget till massage och manuella tearapier när forskning jämför dessa terapier nationellt och internationellt. Är det till exempel relevant att plocka ut och isolera en viss typ av massage som normalt ges tillsammans med andra terapier i ett större system, exempelvis tuinamassage tillsammans med akupunktur, qigong och naturläkemedel som är vanligt inom den kinesiska traditionella medicinen? Ska forskningen förklara eventuella behandlingseffekter enbart med västerländska, anatomiska och fysiologiska termer eller är det även viktigt att se på effekterna i relation till den ursprungliga behandlingsfilosofin?

 

Komplementär och integrativ medicin behöver olika utvärdering

När en metod lyfts ut från sitt traditionella medicinska system och tillämpas som komplement till vanlig hälso- och sjukvård brukar det kallas komplementär medicin. Om den komplementära behandlingen ges integrerat och samtidigt tillsammans med vanlig vård brukar det kallas integrativ medicin. Den integrativa vården blir även den en sammansatt behandling som därmed också kräver en bredare multidisciplinär utvärdering för att på ett mer rättvist sätt kunna reflektera effekter och resultat. Detta är glädjande för många terapeuter och patienter.

 

Forskningen mer anpassad till verkligheten idag

Tidigare var det vanligt att forskningen försökte reducera, isolera och studera enskilda metoders effekter på enstaka utvalda resultatmått. Numera blir det i stället allt vanligare att forska på en integrering av olika behandlingsmetoder på ett sätt som speglar hur denna typ av vård faktiskt tillämpas på patienter ute i verkligheten. Det innebär också att forskningen idag inte bara är intresserad av massagens och de manuella terapiernas effekter på smärta eller rörlighet. Ett allt större fokus ligger även på att undersöka den manuella vårdens effekter på mer komplexa sammanhang, som till exempel läkemedelsanvändning, sjukskrivningar och arbetsförmåga. Detta för att bidra till en ökad förståelse för hur massage och manuella terapier på bästa sätt kan integreras i en god och kostnadseffektiv vård. Just kombinationen av vetenskap och beprövad erfarenhet kommer hjälpa till att föra massagen och de manuella terapierna vidare in i framtiden.

Häng med på resan!

 


 

Tobias Sundberg är Med dr. med klinisk bakgrund inom manuell medicin och fysisk träning. Han forskar själv inom hälso- och sjukvården med speciellt intresse för manuell och integrativ medicin.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *