Känslornas anatomi

Med anatomi från ett emotionellt perspektiv, lär man sig se känslomässiga spänningar i kroppen. Massörer och Personliga Tränare är välkomna till vår specialkurs. 

 

När man studerar anatomi från ett emotionellt perspektiv, lär man sig förstå hur känslomässiga spänningar i muskler och hud syns.

Kroppen ljuger aldrig

Kroppen ljuger aldrig. Det man helst vill dölja är det man visar tydligast, säger Eva Rask som har arbetat på Axelsons i 40 år med bland annat rosenanatomi, bindvävsmassage och kroppsläsning.

Inom t.ex. rosenmetoden tänker man att kroppen står i proportion till personens inre. När någon kroppsdel är ovanligt stor eller liten, finns det en känslomässig anledning till det. Man talar också om att olika kroppshållningar visar på olika fysiska och känslomässiga spänningar.

 

En överdimensionerad bröstkorg kan vara tecken på återhållen rädsla.

 

 

Personer som ofta varit rädda men har varit tvungna att framstå som tuffa och starka kan få något som kallas Brooklynbröstet, en stor bröstkorg och tillbakadragna axlar. Spänningarna sitter runt bröstkorgen, halsen och ryggen. Terapeuten arbetar då mycket med andningen och diafragman, där rädsla ofta lagras. Personer med Brooklynbröstet har ofta ont i nacken, bröstsmärtor och svårt med nära relationer. När spänningarna släpper kommer känsligheten fram.

Om man har en ängslig hållning är oftast hela kroppen mycket spänd och stel. Axlarna är högt uppdragna och det är svårt att röra sig. Även här är diafragman spänd så terapeuten arbetar med den för att få igång den dåligt fungerande andningen. Dessa personer har ofta varit med om något som rubbade deras tillit som barn, övergrepp, krig eller andra traumatiska händelser.

 

Organen påverkas

Olika känslor påverkar inte bara våra muskler utan också våra inre organ. Till exempel kan smärta och spänningar i hjärttrakten bero på att vi har blivit svikna och är rädda för att bli sårade igen. Om man är spänd blir ofta andningen sämre och då får organen inte tillräckligt med syre.

Eleverna arbetar två och två och läser av varandras kroppar, musklerna, huden och andningen, och berättar vad de får för intryck. Den som har blivit betraktad berättar om sina känslor.

– Det är förvånansvärt ofta som de båda berättelserna stämmer överens, säger Eva Rask.

Dessutom visar läraren för klassen – en liten grupp på två till tre elever – hur deras muskler och hud ser ut, utan att prata så mycket om känslor.

– Ingen ska känna sig utlämnad, påpekar Eva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *