Rosenmetoden för oss närmare essensen

– Genom Rosenmetoden har jag kommit till en upplevelse av vad vi alla djupast sett är, säger Susanne Andersson om den djupgående utbildningen till Rosenterapeut.

 

– Jag kom i kontakt med Rosenmetoden efter att jag bränt ut mig för 4-5 år sedan. Jag fick lust att själv utbilda mig till terapeut. Jag hade tittat på utbildningen även tidigare men trodde att det var för mystiskt för mig och funderade därför på mer handgripliga metoder, berättar Susanne. Men när jag började gå i Rosenterapi visste jag med övertygelse att det var det jag skulle. Jag gick introduktionskursen och det var bara ett enda stort JA!

 

Och hur gick det, var det för mystiskt för dig..?

– Jag tyckte att jag hade kommit långt med mig själv innan utbildningen, att jag fått mycket insikter om mig själv och var ganska medveten. Rosenmetoden tog det vidare till helt nya nivåer, från intellektet till kroppen. Det är som att öppna dörr efter dörr till mitt inre och skalen bara fortsätter falla av ett efter ett, det tar aldrig slut! Jag mår bättre och bättre. Jag har aldrig träffat på någon annan metod där allting släpper så lätt och mjukt.

Jag kan inte hitta något bättre ord för det än andliga gudsupplevelser. Jag har sett det samma hända med mina kurskamrater, igen och igen. Jag kan också använda ord som att öppna upp hjärtat, hitta sin kraft, hitta hem, hitta sitt allra innersta.

Det låter som klichéer, men så är det, sådana uttryck har fått en helt ny mening för mig. Jag kan se nu att det varit som om jag varit rädd för min egen kraft och styrka, att jag har stängt ner den utan att veta det. Det krävs mycket spänningar för att hålla den nere! Genom Rosenmetoden har jag kommit till en direkt upplevelse av vad vi alla djupast sett är.

Låter det mystiskt? Det är det inte alls! Det är väldigt omystiskt och så otroligt vackert. Helandet sker i kontakten, på samma sätt som man är i samförstånd med ett barn. Det är en enkelhet, ett möte bortom alla lager, masker, föreställningar och skydd. Bortom alla roller som vi spelar och bortom alla ord.

Det är universellt, något vi alla längtar efter, den här kontakten med det djupaste i oss själva och i varandra. Alla längtar efter att verkligen bli mötta och hållna i det som är. Det är inget flummigt med närvaro – tvärtom. Att komma dit och att kunna hålla det rummet vid varje behandling kräver dedikation.

 

På vilka sätt har ni tränat er i att kunna hålla en annan människa på det sättet?

– Under utbildningen har strukturen sett olika ut från dag till dag, men vi börjar alltid med att mötas i en cirkel. Vi brukar vara 20-25 elever på träffarna, flera lärare och flera assistenter. Delningen är en jätteviktig del av utbildningen. Den som delar lyssnar inåt och delar essensen från hjärtat, inga mentala historier. Det är bara lärarna som eventuellt ger speglingar eller feedback, alla andra lyssnar enbart, lyssnar från hjärtat. Delningen handlar mycket om att göra sig synlig. Man delar alltid bara om man vill, det är aldrig någon press.

Andra metoder vi har jobbat med är demonstration, där en lärare ger en behandling på ca 45 minuter och vi andra observerar. Det brukar bli väldigt starka behandlingar på skolan, närvaron blir så tät, alla sugs in i stämningen och uppmanas att titta efter varje skiftning. Läraren pratar om sina observationer. Den som tar emot behandlingen blir så otroligt bekräftad, och vi som tittar får del av den upplevelsen. Vi känner med våra egna kroppar hur det är i den personen som är tar emot behandlingen. Det är verkligen starkt!

Efter att ha observerat, byter vi behandlingar med varandra. Intentionen och intuitionen är de två viktigaste principerna, att lita på att händerna går dit där de behövs, vi följer ingen mall. Vi ger varandra återkoppling på vad som känns bra och lär oss genom att titta och känna. Vi tränar också Rosenrörelser emellanåt under dagen. Det är ungefär som dans blandat med sjukgymnastik, det smörjer alla leder.

– Vi har inga böcker, förutom i anatomi. Anatomin är ganska omfattande, och vi lär oss även om emotionell muskelanatomi, hur olika områden i kroppen hänger ihop med känslor.

Ljumskarna hänger ofta ihop med rädsla, bröstet representerar självet, ”måsteknölen” på ryggen, skuldrorna som bär på stress och så vidare. Även diafragman och de muskler den arbetar tillsammans med påverkas i hög grad av emotioner. Nedre delen av magen hänger ihop med våra djupaste känslor, vår skaparkraft, vår djupaste rädsla men också vår djupaste kärlek.

Det är en modell, vi lär oss inte att generalisera. Alla kroppar är unika och allt kan finnas överallt. Vi lär oss läsa och förstå kroppen med flera sinnen och på flera olika plan, hur problem uppstår och varför.

Susanne Andersson har studerat Rosenmetoden i cirka 3 år och har nu praktikår sedan augusti 2016. Hon är klar med alla kurser inklusive anatomi, det hon har kvar nu är egen praktik, handledning och grupphandledning samt egen terapi.

 

Vad innebär alla de här praktikbitarna?

– Egen praktik innebär att vi ska utföra 350 behandlingar på egna klienter inom loppet av 1-2 år. Tidigare var det 1 år, nu har det blivit förlängt. Det är ganska mycket, men det går bra här, jag har haft mycket klienter. Jag har en ganska stadig klientkrets, det känns roligt!

Handledning innebär att eleven väljer en 1:a och 2:a handledare och en 1:a behandlare som man träffar regelbundet och guidas in i nästa steg i sig själv. Jag kan också alltid kontakta dem när jag själv känner att något har lossnat och att jag är på väg in i något nytt. Det kan handla om allt från upplevelser jag själv haft som klient till hur man skaffar och bemöter klienter, eller hur man använder språket och orden. Jag upplever en ganska nära kontakt med handledarna, det är jätteskönt och ger en stor trygghet.

Grupphandledning innebär att en grupp praktikårselever och två av lärarna träffas 4 gånger under året och utbyter behandlingar, har samtal och eleverna får support med frågor som uppstår i terapeutsituationen.

Egen terapi innebär att jag går hos rosenterapeuter och får regelbundna behandlingar under 1½ år, det är en del av certifieringskraven. Jag har inte haft behovet att påbörja det under utbildningen, vi har ju hela tiden bytt behandlingar med varandra. Nu ska det bli spännande att komma som klient och gå ännu djupare!

 

Det låter som en otroligt gedigen utbildning!

– Ja, det låter massivt, men en metod som bygger så mycket på närvaro och intuition och som kräver att man i så hög grad kan möta både klienten och sig själv kräver att man går i djupet, säger Susanne.

– Det måste få lov att ta sin tid, att lära sig att bli helt närvarande med en människa. Man möter ofta känslor i sig själv av att inte vara värdig. Jag har sett många inklusive mig själv kämpa med skam, självförakt och allt det andra som står i vägen för närvaro. Terapeuten kan inte backa, och man möter sig själv vid varje behandling! Det är samma process som klienterna upplever, och det finns ingen väg runtom. Men det kan ibland gå väldigt fort att rensa.

– Att utbilda mig till Rosenterapeut har gett mig ett helt nytt liv, faktiskt. Det har gjort mig till den människa jag föddes för att vara. Jag är inte klar ännu, resan fortsätter kanske hela livet med mer och mer öppnande…men det har verkligen öppnat upp min kropp och gjort mig fri! Fri från kroppskrämpor och sorger. Jag vågar leva mitt liv och vågar ta för mig. Det är det bästa som någonsin hänt mig när det gäller självutveckling och terapi, avslutar Susanne.

 

Nyfiken på att utbilda dig till Rosenterapeut! Läs mer här!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *