Yoga för en kultur som tappat bort sin kropp

Den process Leo Peppas arbetar med är designad för att hjälpa oss att upptäcka när vi ställer oss själva i vägen för vår inneboende kroppsintelligens – en metodik för alla som arbetar med kroppen!

 

Antingen du vill ha mer stöd i ditt yrke eller i ditt personliga liv, – redskap för att hantera känslor, tankar och kropp – är Leo Peppas metodik för dig. Den erbjuder färdigheter och förståelse för att mer specifikt hjälpa dig där du är idag. Från de grundprinciper du får till dig på kursen kan du kreativt utveckla nya övningar i kombination med din egen metodik och övertygelse.

Leos kurser passar för yoga- och pilateslärare, massörer, PT, dansare, kroppsterapeuter, coacher, träningsinstruktörer och alla andra som vill fördjupa sin relation till och förståelse för kroppen.

– I årtusenden var yoga inspirerat av en djup respekt för naturen. Genom vår moderna livsstil och vanor, kan vi lätt missa yogans ursprungliga innebörd. Alla typer av rörelseträning kan komma att enbart handla om kroppen. Men för att till fullo förstå kroppen i varje ögonblick, behöver vi också inkludera vårt förhållande till omvärlden. Vad är kroppen utan sina relationer till allt annat? Så säger Leo Peppas, som startade som lärare i Iyengar Yoga för över 30 år sedan.

Leo är Psykosyntesterapeut, utbildad i Body Mind Centering, och har studerat Rolfing Movement på djupet med Huber Godard. Hans utgångspunkt, att yogan har en klar koppling till vardagslivet och primärt är ett redskap för självinsikt, är essentiell i all hans undervisning.

Den metodik Leo använder går i korta drag ut på att utövaren inviteras till att återknyta till sin egen, inneboende kroppsintelligens. Att upptäcka var vi låser kroppen, andningen och/eller sinnet i vanor, begränsningar och idéer – vilket samtidigt blir ett redskap till insikt om hur man responderar på livet i stort.

En fråga han ställer till alla elever han undervisar, inte minst till dem som i sin tur undervisar andra, är ”vad vill jag egentligen med mitt undervisande och yogautövande?”
– Det är en fråga som har stora konsekvenser och är värd att ta sig tid att reflektera över!

När jag pratar med Leo, står det helt klart att han vill något annat och mer än det man normalt upplever i en yogaklass. Han ger inga lättköpta formuleringar och återkommer igen och igen till utmaningen i att berätta om – för att inte tala om att marknadsföra – något som är helt och hållet upplevelsebaserat.

 

 

– Att sätta ord på något som måste tillgodogöras genom process och erfarenhet är svårt! När jag i min roll som lärare står i undervisningssituationen med eleverna finns där tillräckligt med närvaro och tillit för att de ska låta mig guida dem till deras egen upplevelse…en upplevelse som dessutom kan komma att bli livsavgörande. Det är en ansvarsfull uppgift och hur kan man återge en upplevelse som borde vara individuell med ord? Det är ett dilemma inte minst i förhållande till marknadsföring.

Jag känner det som att jag samlar upp bitarna av det som yogaindustrin har gjort med yogan. Yoga har blivit så påverkad av kultur och samhälle, att när vi ställer oss på yogamattan tar vi med alla beteenden och värderingar som samhället och kulturen lärt oss, dem tar vi alla beteenden och värderingar med in i yogan. Det är som en gigantisk blind fläck. När vi är medvetna om detta, kan vi använda vår undervisning och yogautövande till att undersöka, medvetandegöra och acceptera mer av var och vem vi är just nu, i stället för att förlora oss i idéer om vad yoga eller vi själva ska vara.

 

På vilket sätt tar vi med oss kulturella beteenden och värderingar på mattan, menar du?

– Nya elever kommer till klassen och tror att de vet vad jag behöver lära dem – och att jag vet det. De vill att jag ska tala om för dem vad de ska göra. Yoga har blivit något vi gör. Vi ställer oss på mattan och gör saker;  vi slappnar av, vi andas…men när de här sakerna blir något vi gör, då missar vi poängen. Det är något som händer, något vi behöver låta hända. Processen handlar till stor del om att upptäcka när vi ställer oss själva och våra idéer i vägen för att det ska kunna hända naturligt. Att hela tiden ha en idé om att vi ska göra något som är bestämt på förhand, det är som att prata och prata men inte lyssna. Det samma gäller i livet.

Eleverna kommer till yoga och vill ha något, förmodligen utan att ha förtydligat för sig själva vad detta något är. Och om yogalärarna inte vet hur de ska ge sina elever vad de behöver, så blir de tvungna att ge dem vad de vill ha. Jag vill förmedla metoder för att kunna märka skillnad mellan det man vill och det man behöver – och det de upptäcker, relaterar inte sällan till livet i övrigt.

Jag vill ge såväl yogalärare som andra kroppsterapeuter metoder för att ge tillbaka processen till eleven eller klienten. När vi ger någon ett sätt att återknyta till sin kroppsintelligens, ger vi dem något större än om vi bara talar om för dem vad de ska göra, eller försöker fixa dem.

 

Vad innebär kroppsintelligens, och vilka metoder förmedlar du för att återknyta till denna?

– Jag vill stötta människor i att göra informerade val, baserade på erfarenhet. Var är du? Rent fysiskt, i förhållande till omgivningarna, till landskapet, till gravitationen? Att uppleva oss själva i relation till var vi befinner oss, är helt grundläggande för att kunna göra informerade val. Att vara kapabla till att ta emot information genom våra sinnen, ögonblick för ögonblick.

En stor del av det vi gör på mina workshops, är att utveckla vår färdighet i att lyssna. Bara när vi lyssnar kan vi säga något meningsfullt, annars blir dialogen och relationen förvirrad. När vi börjar lyssna, kan vi märka hur vi använder våra kroppar, när vi anstränger oss för mycket eller anstränger oss obalanserat, antingen vi går, står eller utövar yogapositioner. När vi inte lyssnar, när vi ser oss själva som isolerade enheter och drar oss undan från relationerna med omvärlden, upplever vi ett större behov av att kontrollera.

 

 

Vi människor har en lång historia av att manipulera och kontrollera naturen och det som är naturligt, vilket lätt smittar av sig på hela vårt förhållningssätt till rörelse. Så jag vill stötta eleverna i att undersöka hur de kan återupprätta förbindelsen till naturen, vilket kan ge nödvändigt stöd för att våga släppa kontrollbehoven.

Och visst, jag använder yogapositioner, asanas, i min undervisning. Så, på det sättet talar jag om för eleverna vad de ska göra, men hur de responderar, det är deras egen process. Asanas är fantastiska, de är helt specifika provokationer, ungefär som olika personer som triggar oss på olika sätt, och genom att lyssna uppmärksamt på kroppen får vi information om hur vi responderar.

Vid sidan av att lyssna, uppmärksammar vi också vårt sätt att se. Jag skiljer mellan fokuserad och perifer/postural vision. Fokuserad vision gagnar konsumtionssamhället, vår blick dras till än det ena, än det andra som vi börjar tänka på och får lust att äga. Ofta används fokuserad vision även i yogan; vi fixerar blicken, speciellt när vi ska hålla balansen. Men när vi fokuserar blicken så överstabiliserar vi kroppen, spänner oss onödigt mycket.

Fokuserad vision är enormt begränsande, sett ur ett relationsperspektiv. Att fokusera blicken hänger samman med ett överdrivet fokus på vårt intellekt, på tankarna. Jag frågar: Var är du? Var är din kropp i relation till landskapet? Var är dina tankar? Så länge vi förstärker vårt fokus på intellektet, förstärker vi vanan att inte lyssna på kroppen.
När att balansera blir något vi gör, stör vi den naturliga kroppsintelligensen. Balans är något som uppstår när vi vet var vi är i förhållande till landskapet, det är den perifera visionen som ger oss den information vi behöver. Sammanhanget är större än kroppen. Den process jag presenterar är designad för att hjälpa dig upptäcka när du ställer dig själv i vägen för din inneboende kroppsintelligens.

Lyssnande, seende, balans, fundament, omgivningar, kroppsupplevelse…detta är några av de ingångsvinklar jag använder i min metodik – samtidigt ger det inte en komplett bild av upplevelsen. Det som händer när vi skiftar perspektiv och upplever varandet i kroppen på ett sätt som för de allra flesta är helt nytt, kan jag inte förmedla genom ord, säger Leo. Återigen, det måste upplevas direkt, med kroppen! Det handlar om att bli fullt medvetna om var vi är, i relation till omgivningarna – och även detta är bara ord, tills dess att vi får upplevelsen.

När ditt undervisande och yogautövande är relevant för ditt liv, när du tydligt kan se parallellerna, då blir de närande och stöttande. Då stärks din förbindelse till ditt eget inre vetande och intelligens,  inte minst i utmanande situationer. Att få fysiska redskap för att upptäcka hur du genom vanor begränsar dig, kan hjälpa dig att förhålla dig till dig själv, på nya sätt. I mina intensivkurser finns god möjlighet att upptäcka en ökad valfrihet, möjligheter som du tidigare inte kunde se, och på så vis kan det mycket väl bli en introduktion till en helt ny värld.

Läs mer om Leo Peppas två kurser på Axelsons:

Taking root to fly 25-26 November 2017

Body Image Body Schema 10-11 Februari 2018

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *