Yogalärare utan stil

Det finns många yogastilar och många yogalärarutbildningar att välja mellan. Hur ska den som är intresserad av att öka sin förståelse och undervisa andra kunna navigera i det breda utbudet?

 

På Axelsons yogalärarutbildning har man valt att ha en inriktning mot ayurveda, mindfulness och alignment, men ingen stil. Vad menas med det egentligen? Vi frågar Sandra Grundstoff som är huvudlärare och som har satt samman utbildningens innehåll och upplägg.

 

Hej Sandra, vad innebär det att yogalärarutbildningen inte har någon bestämd stil?

 

– Bra fråga! Kanske skulle jag lika gärna kunna säga att eleven får inspiration och redskap från flera olika stilar. Just ordet redskap ser jag som mycket centralt. En definierad stil innebär oftast att man tränar en bestämd sekvens varje gång, samma övningar i samma ordningsföljd och med samma fokus. Ibland är sekvensen mer skissartad, de olika typerna av övningar kommer i en bestämd ordning men detaljerna kan variera. Sättet man tränar på är likadant varje gång. Det är så jag använder ordet ”stil”. En bestämd uppsättning redskap som används på ett bestämt sätt.

 

Vi vill ge en bred förståelse för redskapen, hur de kan användas och sättas samman, och inspirera till mycket egen kunskapssökning. Alla kommer med sin egen bakgrund i form av kunskap, livserfarenheter, talanger, sjukdomar och skador…som bidrar till att göra var och en till en unik kunskapsförmedlare. Var och en har sitt eget engagemang och förståelse som gör det naturligt att förmedla till en viss målgrupp, och då kan det vara en stor fördel att ha överblick över olika förhållningssätt och redskap!

 

Vi har inga förkunskapskrav på eleverna, så bland de ca 160 elever som hittills tagit examen hos oss, har en del varit kompletta nybörjare på yoga och en del kommer med 10-15 års erfarenhet…och det fungerar! Vi vill att alla ska lämna utbildningen med en realistisk bild av var de är i förhållande till yogan, om, vad och vem de är redo att undervisa.

 

Tycker du att en ”stil” är något negativt?

 

– Nej! Inte alls. En ”stil” ger klara riktlinjer och underlag för att kanske lättare kunna etablera en stabil praxis. Att träna ett bestämt program konsekvent ger en tydlig upplevelse av ens utveckling. Det är inte alls dumt. För vissa passar det bättre med sådana ramar, medan de som studerar hos oss har känt sig dragna av och trivs med det breda perspektivet.

 

Att bestämma sig för en stabil praxis förespråkar vi även på vår utbildning. Skillnaden är bara att eleven redan i ett tidigt skede inviteras till att själv i viss utsträckning designa sin egen praxis, med hjälp från oss lärare, att ta med i beräkningen sina egna tidsramar, behov och konstitution. Och att programmet kan ändras när man så önskar. Vi vill att individen inte ska vara rädd för att vara sin egen främsta auktoritet och ta sig vissa friheter, i samspel med ramarna för traditionen och den stora kunskapsbank som finns.

 

I många ”stilar” håller man hårt på sitt sätt att göra en viss sak, till exempel ”man ska aldrig göra framåtböjningar och bakåtböjningar direkt efter varandra!” eller ”upp-och-ner-vända ställningar ska alltid ligga först i asanasekvensen!”. Och så finns det andra stilar som säger det totalt motsatta – där framåt- och bakåtböjningar ligger direkt efter varandra eller där de upp-och-ner-vända ställningarna är det sista man gör.

 

Detta får mig att tänka att båda delar kanske är okej… Så vi resonerar i stället med eleverna kring vad de fysiska eller energetiska argumenten kan vara, för att göra det ena respektive det andra. Om åtskilliga tusen människor har överlevt och haft glädje av båda delar, så kanske det ena inte är rätt och det andra fel?

 

Sandra Grundstoff

Sandra Grundstoff

 

Erfarenheterna och kunskapen från olika sidor kan dock fungera som en felsökningsguide. Om jag alltid tränar bakåt- och framåtböjningar efter varandra, eller tvärtom, och får mer och mer ont i ländryggen, kan det vara en god idé att prova det andra sättet och se om min kropp blir gladare. Vi ger mycket plats för inkännande av den egna kroppen, och att integrera detta i sin undervisning. Att våga både träna och undervisa intuitivt – och att samtidigt vara helt ärlig med vad man kan och inte kan, vad man vet och inte vet.

 

Blir det inte svårt att hinna med allt under utbildningen?

 

– Haha, jo, självklart! Det är inte bara svårt, men omöjligt! Allt, wow… hade vi haft en stil, en sekvens, ett fastlagt sätt att sätta ord på varje position, hade vi kanske kunnat få det att sitta som berget på 200 timmar. Ett öppet perspektiv kräver mer, det ska vi inte låtsas annat. Men, oavsett stil eller inte stil, måste en yogalärarelev dedikera sig till sin praxis för att kunskapen ska komma helt in i kroppen.

 

Yoga är en livstidspraxis och inte något vi ”blir färdiga” med. Vårt perspektiv ger mindre fast vägledning och mer utrymme för eget utforskande, så det är helt klart en utbildning för självständiga och nyfikna. Man får en bred bas, många börjar undervisa direkt efter utbildningen, flera har startat egen studio…många blir också peppade till att studera vidare inom en eller flera stilar, andra känner sig mätta för ett tag.

 

Elever undervisar varandra på retreat i Värmland

 

Vi vill också skapa ett oändligt positivt och rymligt klimat på utbildningen, med en gemenskap där alla känner att det är okej att vara sig själva, slappna av och göra nya erfarenheter. Det har fungerat väldigt fint hittills och feedbacken från eleverna har varit mycket positiv.

 

Så, vilka redskap från olika stilar får eleven med sig?

 

– Låt oss prata fysisk yoga först, asanas eller yogapositioner. Alignment är grunden, en övergripande förståelse för hur vi kan praktisera övningarna i harmoni med tyngdkraften, hur vi undviker att ge efter för eller förvärra våra muskelobalanser och får en så fysiskt säker praxis som möjligt för oss själva och våra elever.

 

Redskapen för detta är bland annat ett teoretiskt underlag inspirerat av Anusarayogan och dess alignmentprinciper, och principer för att bygga upp egna intelligenta sekvenser. Från Iyengaryogan inspireras vi till förståelse av hur vi kan använda hjälpmedel som vägg, stol, klots och bälte. Från Vinyasayogan lär vi oss om att skapa flöde i sekvenserna, att länka samman rörelserna genom andningen till en enda kedja och skapa dynamik. I Yinyogan väljer vi golvövningar, lär oss att rikta in vår praxis mot bindväv, energiflöde och avspänning i nervsystemet.

 

Vi integrerar också övningar i kroppsmedvetande och kroppsläsning, manuella justeringar och partnerövningar. Även anatomin och fysiologin är med som stöd för denna förståelse. De asanas vi jobbar med är desamma oavsett ”stil”, och vårt sätt att närma oss dem rör sig kring frågan ”hur kan jag träna och vilken effekt får det?”. På samma sätt jobbar vi med pranayama, eleven lär sig grundläggande tekniker som ger stimulans eller lugn, och får förslag på hemträningsprogram som kan varieras och utvecklas.

 

Ayurvedan är med som en röd tråd och stöttar medvetenheten om att olika människor behöver olika praxis, och samma människa kan behöva olika saker vid olika tider på dygnet, på året och i livet.

 

Vår ingångsvinkel till meditationen är mindfulness, ett modernt begrepp med rötter i buddhistisk vipassanatradition – enkelt översatt ”att se tingen som de är”. Avspänt betraktande, nyfikenhet och acceptans är nyckelord både på och av meditationskudden. Vi mediterar som utgångspunkt med sinnet vilande på verkliga objekt – andningen, ljud, sinnesintryck, kroppsförnimmelser.

 

Vi kommer också att spendera en del tid med aktiv meditation, med inslag av dans, rörelser, övningar i möten med andra och liknande. Liksom i vår fysiska praxis resonerar vi kring vad och hur vi gör och varför, vad är syftet? Vi har inget intresse av att någon elev blint ska gå med på något vi säger, utan snarast att väcka nyfikenhet och ett djupt personligt förhållande till redskapen och metoderna – som yogautövare och som yogalärare!

 

Sandra Grundstoff kan även användas som klippdocka för dig som vill göra dina egna asanasekvenser på www.yogidia.com/builder

 

Läs mer här om ayurveda och mindfulness som bärande element i utbildningen

 

Läs här om retreaten som ingår i yogalärarutbildningen

 

Läs här om Lisas expansion som yogalärare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *