Du är inget mindre än ett underverk!

Jag har en kylskåpsmagnet med ett citat av HC Andersen, som lyder ”Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardag”. Och nog är detta sant – till exempel när det gäller våra kroppar.

 

När vi ser ett nyfött barn drabbas många av oss av en vördnad inför livets underverk. Det är lätt att glömma att man själv varit en baby och hur fascinerande livet i sin mest basala form egentligen är.

Vänd för ett ögonblick din uppmärksamhet till din andning. Kroppen andas, helt av sig själv. Sedan det ögonblick du föddes har din kropp andats, oavbrutet och oförtröttligt, utan att glömma det en enda gång. Inte nog med att det är ett underverk – det är dessutom en jäkla tur.

 

Tänk om vi själva varit tvungna att hela tiden komma ihåg att andas för att systemet skulle fungera. Jag vågar inte tänka på hur det skulle gå. Det hade inte ens fungerat att skriva in det i kalendern som dagens andra sysslor; 8.30 Ringa tandläkaren, 10.00 Tvättstugan, 10.30 Andas, 12.30 Möte med föreningen…nej, vi skulle vara tvungna att vara på hela tiden. Till och med i sömnen. Det skulle inte bli mycket utrymme kvar för at varken drömma eller dagdrömma.

 

Och då har vi inte ens nämnt allt annat som kroppen håller på med SAMTIDIGT som andningen – hjärtslag, hormonproduktion, blinkningar, natrium-kaliumpumpande, matsmältning, näringsupptag och så vidare. Snacka om multitasking. Medan kroppen sköter om att detta och mer, kan JAG – vad det nu betyder – köra bil, skämta, dricka té, motionera, passa barn, dansa, jobba – det är onekligen bekvämt inrättat. Ren lyx. Som att ha en välsmord Limousin och en dygnanställd privatchaufför.

 

Å ena sidan kan man ju då tänka att fy, så bortskämda vi blir. Om vi verkligen behövt ta oss an vartenda andetag med vilja och beslutsamhet, hade vi antagligen haft en högre grad av uppmärksamhet och närvaro, av rent nödtvång. Kanske har skapelsen gjort oss en björntjänst, i det att vi inte själva behöver hålla igång våra kroppsfunktioner; vi har möjlighet att bli lata och slappa och ta det hela för givet.

 

Å andra sidan ger det utrymme åt att hitta på en massa annat om dagarna. Och man kan ju fortfarande intressera sig för kvalitetsnivån på det hela genom att välja bränsle med omsorg, ägna sig åt djupandning och så vidare. Att aktivt vända uppmärksamheten mot t ex andning eller hjärtslag kan fungera ungefär som att lyssna på ljudet av vågor. Ett naturligt, rytmisk förlopp som vi inte behöver styra, där sinnet kan vila i ett säkert och rofyllt tillstånd där det som sagt inte finns mycket utrymme för dagdrömmar eller stress.

 

Och se – medan du läst detta har din kropp andats hela tiden. Andats och pumpat blod och hållt dig i balans med hjälp av olika signalsubstanser. Och här sitter jag och andas medan jag skriver. Och någonstans, någon gång möts den luft vi andas och blandas och flyter samman, i detta atmosfäriska hav av luft som omger oss, i vilket utanför blir till innanför och innanför blir till utanför, oupphörligen, i denna andning som förenar allt levande på jorden. Oj oj oj – det är verkligen inget mindre än ett underverk!

Nåh, säger pragmatikern, det är ju bara det autonoma nervsystemet, och våra biologiska förutsättningar. Ja visst säger poeten, men vem har slagit fast att underverk ska bestå av annat än biologiska förutsättningar? Det är nog mest en fråga om hur hänförd man har lust att bli av livet. Själv tar jag varenda chans jag får.
Det kanske HC Andersen också gjorde.

 

Sandra Grundstoff är huvudlärare på Axelsons Yogalärarutbildning,
Ämneslärare på Yin Yogalärarutbildningen och chefredaktör för Friskvårdsmagasinet.
Se mer av Sandra på www.naturewise.dk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *