Engagerad lärare med yoga på schemat

Mirro var med första året på Axelsons Yogalärarutbildning, 2014. Sedan dess har hon varit en drivande kraft för att etablera yoga som en del av undervisningen på Husbygårdsskolan. Det har hänt mycket på skolan, och i Januari 2018 mottog Mirro Yogagalans pris för ”Årets insats i socialt utsatta områden”.

 

– Yogagalan har bara existerat i två år och det här priset var nytt för i år, berättar Miroslava Koch Jelacic, mer känd som Mirro. Det började med att jag blev uppringd av Mikael Nyström från tidningen Yoga för dig. Han jobbade på en artikel om yoga i förorter och så kallade utsatta områden, och ville intervjua mig och Sophie kring våra respektive yogaverksamheter i Akalla by. Jag kör en liten yogagrupp där en gång i veckan, jag började när Sophie Carlsson lade ner sin verksamhet, hon hade en dans- & yogastudio i området för några år sedan.

 

Under intervjun berättade jag också om vad jag satt igång på Husbygårdsskolan där jag arbetar, så det blev mer story än förväntat. Mikael är också en drivande kraft bakom Yogagalan, så det var så uppmärksamheten föll på mig och Sophie.Vi fick priset tillsammans, och det kändes väldigt bra.

 

Mirro och Sophie tar, något överraskade, emot priset på Yogagalan

 

Vad är det du satt igång på Husbygårdsskolan då?

 

– Jag jobbar som ämneslärare i engelska, svenska och svenska som andraspråk. Jag ville erbjuda yoga till eleverna, och började använda mentorstimmarna till det. Skolan tyckte det var positivt och gav mig möjligheten att använda 15 minuter per klass till yogaövningar, så det körde jag i ett läsår. Sedan fick vi en ny rektor som var väldigt positiv till rörelse och vad det ger i förhållande till hälsa, koncentration och inlärning.

 

Forskning visar att rörelse skapar nya neuronförbindelser i hjärnan, den typen av underlag gör att skolan kan satsa på saker som sticker utanför de gamla ramarna. Samtidigt mår eleverna bättre, trivs med sig själv och får ökad närvaro. Vi vill ha elever som mår bra, och det går hand i hand med goda studieresultat.

 

Rektorn såg till att hela skolan har fått 20 minuter ”morgonpuls” på schemat tre gånger i veckan. Det finns 10 olika aktiviteter att välja mellan, till exempel innebandy, kampsport och basket – och yoga. Jag håller två pass i veckan, och nu är vi totalt 6 lärare som håller i olika varianter av morgonyoga. Vi kan hoppa in för varandra. Yogan ger inte hög puls men har många andra fördelar. De olika lärarna sätter sin prägel på klasserna, men alla har fokus på att vara närvarande i kroppen.

 

Eleverna går i 6an till 9an och är alltså 12-16 år. De är fria att välja från dag till dag vilken aktivitet de vill vara med på, kanske gör vi om det till kortare kurser framöver så att man bättre kan gå vidare under en tid och utvecklas med den träningsform man valt. I perioder har jag haft upp till 17 elever, varav ett tiotal killar, som följt yogaklasserna varje vecka.

 

Mirro med en grupp elever under morgonyogan

 

Den feedback jag får är så motiverande! Det märks att de verkligen älskar inte minst vilan och avslappningen de får i yogan. En av killarna har kommit regelbundet sedan starten, han säger att det hjälper honom att slippa ha ont i ryggen.

 

Så kul att ni är flera lärare nu som leder yoga på skolan…hur gick det till?

 

– När jag upplevde skolans stöd räckte jag ut och frågade vilka andra lärare som var nyfikna och ville lära sig dela yoga med eleverna. Ett par av lärarna utövade yoga själva, och ytterligare några fick lust att lära sig. Alla som leder yogaklasser för eleverna har gått en kort utbildning i Skolyoga, där man får med sig en uppsättning övningar, riktlinjer och inspiration till att implementera yoga i förskolan och skolan.

Jag tycker det är så häftigt att uppleva att mitt engagemang satt igång något som involverar många! Från att ha pratat och pratat om det som en vision, på möten och i lärarrummet, har det nu blivit verklighet. Jag har hela tiden haft skolledningen på min sida plus att många lärare varit intresserade, det känns fint. Det finns så mycket i det som många idag behöver.

 

Måndag morgon har vi alltid personalmöten där alla är samlade, och då håller någon av oss alltid en inledande övning på ett par minuter, i all enkelhet, andning eller ett par sträck. Tro mig, det är många vuxna som inte kan stänga ögonen och hitta ro i 1-2 minuter…det finns ett motstånd i stillhet, vi är vana vid stimulans och hög aktivitet.

 

Flumstämpeln kring yoga verkar vara borta. Ingen har ifrågasatt att det skulle vara något religiöst i det, och det är det inte heller. Det är kroppsövningar, andning och koncentration och alla har varit klara över att det är för hälsa och välmående, avspänning och fokus.

 

Vad är det för yogagrupp du har i Akalla by, och hur kommer det sig att du undervisar just där?

 

– Jag bor själv i Akalla och började själv på yoga i den lokala yogastudion som Sophie Carlsson drev. Jag tyckte det var helt underbart att kunna gå på yoga där. Efter ett antal år stängde studion och Sophie körde lite lösa klasser i områden. När hon slutade, startade jag. Det var i Januari 2015.

 

Det är något jag gör i all enkelhet. Jag vill hjälpa människor att hitta in i ett välmående, jag vill visa att yoga är mer än bara träning. Jag är nöjd med att hålla en klass i veckan. Och så har jag ju förmånen att få dela med eleverna i skolan, kanske det visar sig om några år vilket inflytande det haft!

 

Jag har ett par deltagare som gått sedan starten. Jag fick bröstcancer mitt i alltihop, och medan jag var borta droppade en del ut. Nu är jag frisk och mår bra, jag känner mig stark. Enligt sjukvården är jag inte friskförklarad förrän efter fem år…men jag har friskförklarat mig själv för ett bra tag sedan.

 

Jag erbjuder en kurs på 14 gånger men man kan välja att komma på Drop-In. De som kommer är främst kvinnor, mellan 30-65. Jag har haft deltagare av många olika etniciteter – från Sverige, Finland, Storbritannien, Brasilien, Rumänien, Bosnien-Hercegovina, Eritrea och Iran…Under alla åren har en enda man gått en termin! Han bodde i Barkaby och det passade honom perfekt att hoppa av tåget i Akalla och sedan promenera hem efter yogan på måndagskvällen.

 

Vad är egentligen ett ”socialt utsatt område”?

 

– Det är en bra fråga! En kvinna som hörde om priset sa just ”men…är vi ett socialt utsatt område?” Personligen är jag bekväm med att gå ut på kvällen i Akalla, även Husby om jag skulle behöva göra det, jag tror inte det är farligare än i city.

 

Många förorter är som en slags mellanstation, många kommer hit efter att ha varit på flykt från olika länder. Naturligtvis finns det därför en större andel människor här som haft en svår bakgrund med krig och förlust. Men i stora drag tror jag man använder begreppet om områden med en stor andel låginkomsttagare. Då är det färre som har varken råd eller tid att gå på yoga.

 

Det är inte någon stor grupp jag har och jag blir inte rik på det, men jag har ett annat arbete och behöver inte försöka leva på yogaklasser i Akalla, det är inte min huvudinkomst. Jag vill helt enkelt att det ska finnas tillgängligt för fler, det är mer intressant för mig än att vara en av många lärare inne i Stockholm.

 

Hur kändes det att få ta emot ett pris för det du gör?

 

– Efter att Mikael hade intervjuat mig och Sophie, blev vi inbjudna som hedersgäster till Yogagalan. Plötsligt blev vi uppkallade på scenen för att ta emot priset! Jag blev väldigt överraskad, jag visste inte att jag var nominerad till något pris. Det var kul att vi fick priset tillsammans, Sophie har varit en av mina stora inspirationskällor.

 

I stunden blev jag lite ställd när vi skulle ta emot priset och säga något i mikrofonen…men i förlängningen känner jag en stolthet, en wow-känsla, jag har lyckats få med mig människor på något bra, vi har gjort det tillsammans, det är vårt pris! Jag har varit en motor men framför allt känner jag en stolthet över att ha satt igång något som blivit vårt. Det gav mig en adrenalinkick, ett lyckorus. Det är en häftig känsla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *