”Jag lär mig att lyssna mer på den inre läraren”

Peter Holmström hade redan undervisat ashtangayoga i 11 år när han valde att gå in på Axelsons multistyle-utbildning. Efter de första två träffarna har de nya intrycken börjat färga av sig på hans undervisning.

 

– Min yogaresa började som en kärleksrelation, ashtangayoga passade mig så otroligt bra då, när jag började med det för 18 år sedan, berättar Peter Holmström. Det blev väldigt kraftfullt och jag njöt av att vara trogen min yogaform. Ashtanga är en fast form, träningen ser alltid exakt likadan ut och man får positionerna successivt av sin lärare, en efter en när man är redo för det.

Att stå på mattan och göra min praktik är något jag nästan alltid längtar efter. Det är som att jag haft på mig ett par ashtanga-glasögon som jag betraktat allting, inte minst yogan genom. Nu känns det som ett viktigt steg på resan att lyfta från det här, att ta av mig glasögonen och kunna se yogan från ett större perspektiv.

 

Hur jobbar du med yogan idag?

– Jag driver egen studio och håller 6-7 klasser i veckan, Ashtanga och Yin, och nu börjar det nya jag lär färga av sig på det jag gör.

När jag efterhand blev mer erfaren, började jag se brister i sättet vi tränar, att det finns delar som min träning inte kan ge. Ashtanga är väldigt muskulärt, men var är avslappningen? Många ashtangalärare är duktiga på att säga att man ska vara avspänd i rörelserna, men när jag känner på deltagarnas muskler så är de inte avspända. Jag möter samma utmaning själv. Min förståelse är att vi spenderar för kort tid i poserna för att hinna verkligen hitta rätt och utforska avspänningen.

 

Peter Holmström, ashtangayogautövare sedan 2000 och lärare sedan 2007.

 

Det var i det utforskandet jag hittade yinyogan, som blev ett bra komplement. Det är en form som inte är muskulär men fokuserar på bindväven och på avspänning. Så min resa med att utvidga mitt perspektiv på yogan började med yin yogan, och efter några års träning började jag undervisa även i yin.

Det kräver olika saker av mig att undervisa olika former av träning. I ashtanga ska eleven lära sig själv att behärska position efter position, medan läraren har ett medansvar i att se till att eleven utövar positionen rätt och inte far illa. Jag undervisar och lär ut mycket teknik.

I yin fungerar jag som en guide till avslappning, snarare än att lära människor positioner. Det jag står för är rösten och yin medför inte några större skaderisker, så länge man håller sig till riktlinjen att inte gå till ytterläge. I yin kan jag å andra sidan själv utforma pass efter vad jag vill att eleverna ska få ut av träningen.

 

Vad fick dig att vilja gå ännu en utbildning och att ta inspiration från flera olika yogariktningar?

– Att ta in nya perspektiv och få nya insikter är som att träffa nya människor, spännande och berikande. Går jag på en workshop eller fördjupning inom ashtanga idag, är det inte ofta jag hör något nytt. Jag tycker om att läsa, lära mig, se samband och själv sätta saker i system.

Jag tycker också att det är väldigt spännande att delta i klasser kring yogans teoretiska underbyggnad, filosofi, ayurveda och liknande. I ashtanga sägs det ofta att yoga är 99% praktik – fast jag tycker att det tas lite för bokstavligt. Jag gillar teori och upplever att det fördjupar min praktik. Personligen är jag glad för min resa, att jag haft en bas i en fast form, men också glad för att inte sitta fast i den med blyskor.

Det som för ett par år sedan igen inspirerade mig att förändra min ingång till ashtanga, var när en yogalärarkollega hjälpte mig med ett enkelt massagegrepp när jag fått ont i nacken efter min träning. Hon berättade att hon hade utbildat sig i yogamassage på Axelsons, jag blev nyfiken, tog introkursen och sedan hela utbildningen.

Justeringarna som lärarna ger i ashtanga är liksom träningen väldigt fastlagda, ”så här gör man”, det finns ett sätt som är rätt och allt annat är inte rätt. När kunskaperna från yogamassagen började smyga sig in och förändra mina justeringar, blev justeringarna bättre och effektivare, eleverna uttryckte stor uppskattning. Det fick mig att fundera på vad nya metoder och insikter från en bred yogalärarutbildning skulle kunna göra med mig, som lärare och utövare.

Jag hade också klasskamrater på yogamassageutbildningen som också gått axelsons yogalärarutbildning och rekommenderade den varmt. Jag tyckte om att förhållningssättet var fritt, jag ville inte bli lärare i fler specifika stilar. Jag ville lära metoder som inte är kopplade till en bestämd form, jag ville få inblick i helt grundläggande principer och känna på olika sätt att praktisera.

Vandana som är lärare på yogamassagen är också med och undervisar på yogalärarutbildningen, jag ville gärna studera mer med henne. Jag gillar verkligen lärarna på Axelsons! Skolan har bra stil och väljer bra lärare. Jag kollade upp namnen på lärarna innan jag sökte, och kollade deras hemsidor. En utbildning utgörs ju av lärarna, hur de är sätter prägel på hela utbildningen.

Jag funderade lite på hur det skulle tolkas av omgivningen, som om ashtangan inte är bra nog, men hitintills har alla bara hejat på mig. ”Sviker jag min yogaform?”, har jag frågat mig själv. Men nej! Jag öppnar helt enkelt upp för nya insikter och nya pusselbitar.

 

Hur känns det nu då, en liten bit in i utbildningen?

– Efter de två första träffarna har jag redan fått massor av nya intryck och nya inspel, och redan det är givande. Vi har börjat dyka in i Ayurveda, som är nytt för mig, tidigare har jag intresserat mig för kinesisk medicin och nu nördar jag in här. Mot bakgrund av Ayurveda är det lätt att förstå att alla inte mår som bäst av att träna yoga exakt likadant!

Första helgen när jag skulle göra nya saker och prova andra sätt att andas på under träningen än jag är van vid, kände jag mig plötsligt klen! Innan jag förstått en ny position, blir det en utmaning att applicera de inre teknikerna som jag känner till från ashtanga. Det ger en hel del insikter att bli utsatt för olika experiment som jag själv som lärare kan finna på att utsätta mina elever för. Det är viktigt att minnas ibland hur det är att vara nybörjare!

Jag ser fram emot att lära mig om hur man kan bygga egna pass, även mer dynamiska och muskulära sekvenser. Nu ska jag verkligen lära mig tänka om och förstå saker på nya sätt.  Jag måste hela tiden komma ihåg att ta av mig ashtanga-glasögonen för att verkligen applicera det nya jag lär mig. Jag vill vara en tom bägare!

Jag tror att det största jag kommer att få med mig blir nya förhållningssätt, nya sätt att tänka. Det blir en fördjupning, jag börjar inte från början men kan ta det jag redan lärt vidare genom mina tankar.

 

Hur fungerar det för dig att låta en fast yogaform inspireras av nya inslag?

– Det är svårt för mig att kunna se vad som var före och efter vad – allt jag lär mig integreras i vartannat. De som bäst kan berätta hur jag utvecklats är mina elever! Jag har börjat lägga till saker, till exempel att inleda träningen med 15 minuter förberedelse, grounding, alignment, olika sätt att komma djupare in i andningen.

Jag har också plockat upp olika alignmentdetaljer som redan börjat smyga sig in i min undervisning. Det intressanta är att det får effekt – resultatet blir annorlunda! Det var det jag ville, att inte vara låst i mitt perspektiv men kunna välja mellan olika sätt att göra saker för att kunna stötta eleverna mer brett.

Det känns även skönt för mig som utövare att göra något annat. Jag tror att kroppen behöver olika saker vid olika tillfällen och i olika perioder. Ashtanga kan bli lite mini-liturgiskt. Nu lär jag mig att lyssna mer på den inre läraren. Med den inställningen kommer jag kanske inte att få en enda ny ashtangaposition under hela min existens…men till gengäld kan jag lära mig själv!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *