När jag rör blir jag själv rörd

I sju år drev jag eget företag som massageterapeut och yogalärare, och åren efter det gled företagandet mer och mer över i skrivuppdrag och i att utbilda andra yogalärare. Skiftet att inte längre massera markerades av att jag fått en nervinklämning mellan nackkotorna, så att hjärnans kommunikation med höger biceps verkat nästan helt ha blockerats.

 

Från en dag till den nästa kunde jag plötsligt inte ens lyfta min vattenkokare och hälla upp en kopp té med högerarmen, muskeln minskade snabbt i omfång till nästan ingenting och skuldran dunkade i smärta.

Detta gjorde det naturligtvis väldigt svårt att massera, så det var tur i oturen att min arbetsvecka redan hade glidit över till att bara delvis bestå av massagedagar. Det ska tilläggas att jag förstod skadan som en följd av ensidig musanvändning, inte som ett resultat av mitt mer fysiskt aktiva arbete – det har jag alltid sett som välgörande.

Det tog närmare ett och ett halvt år för mig att återvinna funktion i armen. Den bästa hjälp jag fick utifrån var från en Medicinsk Massageterapeut (från Axelsons, jovisst!) som fick nerven att lossna ur sin klämma med hjälp av sin skickliga analys och framför allt Muskulering.

Den bästa hjälp jag gav mig själv verkade vara att envist praktisera sidoplanka varje dag – den yogaposition som verkade mest omöjlig för mig. I början grät jag ibland när armen gång på gång kollapsade under mig och träningen inte gav mig annat än upprepade bevis på vad jag hade förlorat.

Samtidigt lärde jag mig otroligt mycket om samband i kroppen och om hur muskler, hjärna och emotioner samverkar. Jag fick förstahandsförståelse av hur det kan vara, både kroppsligt och upplevelsemässigt, för yogaelever och klienter med skador, och hur en skada i ett område av kroppen kan ge till synes otippad påverkan i andra områden.

Efterhand blev jag mer nyfiken och började i stället skratta de gånger armen vek sig och jag ramlade i golvet. Successivt kom kontakten och kraften tillbaka. Det som tagit längst tid att läka ut är de kompensationsmönster jag utvecklade i min förväntan om att muskeln inte fungerade. Och än idag får jag ibland påminna mig själv om att jag inte behöver bära allting med låst armbåge.

När armen hade återfått någorlunda funktion hade jag dock redan allt arbete jag behövde och återupptog inte massagen mer än väldigt sporadiskt. Det har många fördelar att jobba mycket hemifrån, men den senaste tiden har jag verkligen börjat sakna att massera. För en månads tid sedan blev jag kontaktad av en kvinna som sett min hemsida (där jag fortfarande berättar att jag masserar) som undrade om jag ville ge massage till medarbetarna i hennes företag.

Jag blev jätteglad, förväntansfull och superpeppad, och gjorde åter plats för en massagedag i mitt veckoschema. Provdagen ute i företaget var jättehärlig. Det var sol och vind utanför fönstret där en industrihamn tornade upp sig, jag hade förberett mig med journalbok, ett urval eteriska oljor och en inplanerad kvart för mig själv mellan varje behandling.

Fem kunder som anförtrodde mig sina kroppar och de spänningar de bär på, fem gånger 45 minuter då jag andades tillsammans med en annan människa och använde mina händer för att hjälpa dem att släppa sina spänningar. Jag fick fantastiskt god feedback och de gladde sig till mitt nästa besök efter semestern.När jag packat ihop min bänk och körde därifrån kände jag mig lycklig på ett sätt jag kände igen från tidigare.

Att känna mig engagerad och uppskattad i ett jobb där jag skriver, pratar eller undervisar är en sak, det har sin tjusning. Men att lägga mina händer på och röra vid en annan människa, uppmärksamt, empatiskt och inkännande, och känna att de blir lugnare, gladare, mer närvarande i sina kroppar – det får mig att känna mig lugnare, gladare och mer kroppslig.

Jag känner mig väldigt tacksam att ha fått en ny öppning tillbaka till ett jobb som verkligen skapar en förbindelse mellan mig och andra människor, utan att behöva ta omvägen om tankarna och orden. Jag gillar alla de pusselbitar mitt arbete består av och det känns fint att börja med några utvalda massagedagar som jag verkligen ser fram emot.

När jag rör vid andra blir jag själv rörd – och jag är helt säker på att massagen i nuläget kommer att hjälpa min arm att få tillbaka den sista biten tappad självtillit och styrka.

 

Sandra Grundstoff,
chefredaktör för FriskvårdsMagasinet och huvudlärare på axelsons Yogalärarutbildning.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *